Röntgen av njurarna, så kallad urografi, görs för att undersöka njurarnas storlek och form och om de är skadade, till exempel efter en njurinfektion.
Man kan se om njurbäckenet har normal form och om urinen som samlas i njurbäckenet rinner vidare ner i urinledarna som den ska.
För att kunna se detta måste man spruta in ett kontrastmedel i blodet. Kontrastmedlet lämnar blodet i njurarna och koncentreras där, så att njurarna inte släpper igenom röntgenstrålarna. Koncentrationen av kontrastmedel i njuren och i urinen blir så hög att man kan se njuren, njurbäckenet och urinledarna på röntgenbilden.
Förberedelser
För att man ska få så tydliga bilder som möjligt måste tarmen tömmas före undersökningen. Det görs med hjälp av klysmalavemang som ges dagen före. Klysma ser ut som en tandkrämstub med lång pip. Vätskan som man tömmer in i ändtarmen rengör tarmen och stimulerar tarmen så att barnet måste bajsa. Barnet får inte äta något på morgonen.
En timme före röntgenundersökningen smörjs en bedövningssalva, EMLA-salva, över ett lämpligt blodkärl som man kan spruta in kontrastmedlet i.
Upp
Så här går undersökningen till
Barnet får ligga på ett undersökningsbord med kameran ovanför sig och ha bar överkropp och mage.
Sköterskan sticker genom den bedövade huden och in i blodkärlet. Genom en smal plastslang, så kallad venflon, sprutas kontrastmedlet in i blodet. Efter en stund tas några röntgenbilder över njurarna och nedre delen av buken. Ibland klämmer man på buken för att få bättre och tydligare bilder på njurarna. Detta kan kännas obehagligt.
Själva undersökningen är smärtfri och tar omkring 30 minuter.
Undersökningen görs inte så ofta numera, den har i många fall ersatts av ultraljudsundersökning och isotopundersökning av njurarna.