Ett barn som är osäker på vilka regler som gäller i familjen, förskolan och skolan kan känna sig stressat av att inte veta vilka förväntningar som finns och vad som är tillåtet att göra.
Det kan resultera i att barnet ideligen måste testa var gränserna går, ofta med konflikter som följd.
Att sätta gränser är omdiskuterat. Det kan lätt missförstås och låta illa i mångas öron. Ändå är det många föräldrar som brottas med problemet. Svårigheten handlar ofta om hur man som förälder ska våga sätta stopp för barnets framfart utan att hämma och begränsa barnets behov av frihet och barnets självständighetsutveckling.
Att sätta gränser kan aldrig bli en teknik. Det krävs en djup förståelse för barnets utveckling och behov för att förstå hur man bäst ska kunna hjälpa barnet att växa och utvecklas. Barn som inte någonsin upplever fasta gränser fortsätter ofta att testa tills det möter på motstånd. Barnet måste försäkra sig om att den vuxne finns där och orkar vägleda det.
Realistiska gränser begränsar inte barnet. När föräldrar sätter rimliga gränser ger det istället barnet en möjlighet att pröva sina förutsättningar. Barnet behöver inte känna sig osäker på vad som gäller. Det känner till både förutsättningar och förväntningar, vilket ger trygghet. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det hör till barnets naturliga utveckling att utforska och överskrida uppsatta gränser. Som vuxna måste vi ha en viss tolerans för att barnet kanske inte alltid rättar sig efter vad vi säger. Barnet måste ha möjlighet att skapa sig en egen förståelse genom att pröva.