Invagination

Det vanligaste är att den sista biten av tunntarmen, ileum, matas in i tjocktarmen, kolon. Det kallas ileokolisk invagination. Det förekommer också att ett avsnitt av tunntarmen matas längre in i tunntarmen (ileoileal invagination), om än mindre vanligt.

Följden blir ett stopp i tarmpassagen. Betydligt allvarligare är det om blodkärlen till det invaginerade tarmavsnittet kläms till. Det kan hända om invaginationen får fortgå ett antal timmar. Om blodtillförseln till tarmen stryps finns det risk för att delar av tarmväggen dör och risk för att det går hål på tarmen, något som kan vara livshotande.

Pojkar drabbas oftare än flickor. Den typiska åldern är 7-8 månader med avtagande frekvens upp till ca 3-4 års ålder.

Symtom

Insjuknandet är akut. Ofta har barnet haft en luftvägsinfektion tidigare. 

• Det börjar med rejäla magsmärtor som kommer i intervall.
  
  
• Till att börja med är den smärtfria tiden mellan attackerna ganska lång men blir efterhand allt kortare.
  
  
• Smärtorna kan till slut te sig som ganska ihållande. Ibland är smärtan av molande karaktär varvid  barnet gnyr och verkar frånvarande, försvinner in i sin smärta
  
  
• Barnet börjar kräkas ibland på ett tidigt stadium men även först i ett senare stadium.
  
  
• Det kommer ingen avföring, men man ser ibland lite blod och slem i blöjan.
  
  
• Magen verkar ofta öm när man känner på den.
  
  
• Ibland kan man till höger i magen eller i dess övre del känna den "knöl", som bildas av den invaginerade tarmen.

Upp

Diagnos

Föräldrarnas redogörelse för händelseförloppet och barnets symtom vägleder läkaren till diagnosen. Eftersom barnet som regel är så påtagligt påverkat kommer det ofta tidigt till sjukhuset. Det akuta i situationen innebär att man snarast möjligt gör en röntgen, en så kallad buköversikt, följt av en tjocktarmsröntgen med kontrastmedel som förs in nedifrån genom ändtarmen. Vissa använder koksalt eller luft i stället.

Upp

Provtagning

Som regel tas vanliga blod- och urinprover. Om man misstänker att blodtillförseln till tarmen är störd kan en bestämning av syra-basbalansen eventuellt vara av värde.

Upp

Behandling

När kontrastmedlet förs in kan man många gånger pressa tillbaka tunntarmen från tjocktarmen och på så sätt häva tarmhindret. Förutsättningen för ett lyckat resultat är bland annat att invaginationen inte pågått så länge att delar av tarmen redan dött. Kirurgen kan i regel märka om det har gått så långt genom att barnet i så fall har en bukhinneretning, vilket bland annat innebär att bukmuskulaturen blir kraftigt spänd och ömheten mer tydligt märkbar. I sådana fall opererar man direkt.

Upp

Operation

Om röntgenbehandlingen startar i tid och utförs på rätt sätt behöver man alltså bara undantagsvis operera. Vid en sådan operation försöker man i första hand försiktigt pressa ut invaginatet. Men om detta inte lyckas och om en del av tarmen dött - eventuellt har det redan gått hål i tarmen - måste man ta bort all sjuk tarm (som har otillräcklig blodtillförsel) och sedan sy ihop de friska tarmändarna.

Upp

Råd till föräldrar

Om ditt barn vid 7-8 månaders ålder (i ovanligare fall även något yngre eller något äldre) får akuta, kraftiga smärtor i intervall med tilltagande kräkningar och eventuellt blod och slem på blöjan, bör du snarast söka läkare och säga att du misstänker invagination.

Efter röntgenbehandling eller efter operation finns det en viss risk att invaginationen upprepas. Ni ska därför genast söka igen om symtomen återkommer. Chanserna till ett lyckat resultat med den för barnet skonsammare behandlingen på röntgen är nämligen större ju tidigare denna behandling sätts in.

Upp

Efterförlopp

Efter en lyckad behandling i samband med röntgenundersökningen mår barnet ofta så pass bra att ni kan åka hem efter någon eller några timmars observation. Om man däremot har varit tvungen att operera krävs vanligen ca 4-7 dagars sjukhusvård, när barnet först får näring genom dropp så att tarmen får vila. Sedan får barnet börja äta små portioner som gradvis ökas till fulla matmängder.

Upp

Komplikationer

Komplikationer förekommer mycket sällan efter röntgenbehandlingen. Även efter en operation är komplikationer ovanliga, men i sällsynta fall får man en ofullständig läkning där man har sytt ihop tarmändarna. Detta kan då komma att kräva ytterligare kirurgiska ingrepp. Blödningar eller infektioner är också mycket ovanliga.