Den vanligaste är att du är överburen, det vill säga att graviditeten har nått längre än vecka 42 + 0 (294 dagar). Det betyder att du har gått två veckor över den förlossningsdag som beräknades med ultraljud.
Om du är överburen finns det risk både för att barnet blir för stort, vilket kan göra själva förlossningen mer komplicerad, och att moderkakan fungerar sämre. Det senare kan leda både till att barnet får för lite näring och till försämrad syretillförsel till barnets blod.
Andra orsaker till att förlossningen kan behöva sättas igång är havandeskapsförgiftning och diabetes. Vid båda dessa tillstånd finns det risk att fostret kan må dåligt om graviditeten tillåts fortsätta.
Att du väntar tvillingar eller fler barn eller oklar blödning under graviditeten är andra tillstånd som gör att man kan behöva sätta igång en förlossning.
För fostrets del är den vanligaste orsaken till att man vill sätta igång förlossningen att tillväxten har saktat av. Man kan se det genom att beräkna fostrets vikt med ultraljud. Om fostret växer sämre beror det oftast på att moderkakan fungerar sämre.
Blodcirkulationen kan vara sämre i navelsträngen eller i mammans kärl till livmodern. Detta kan man upptäcka vid en blodflödesundersökning med ultraljud. Mängden fostervatten minskar ofta när man är överburen, och om tillståndet är allvarligt kan fosterljudskurvan (CTG) vara onormal. I dessa fall måste man ofta göra ett kejsarsnitt.
Olämpligt att sätta igång en förlossning?
Det finns situationer där det är olämpligt att sätta igång förlossningsvärkarna:
- Om ditt bäcken är för trångt.
- Om moderkakan har en så nedsatt funktion att den inte klarar de ytterligare påfrestningar som ett värkarbete innebär.
I dessa fall är det oftast bäst att göra ett kejsarsnitt direkt utan att försöka sätta igång förlossningen.
En möjlighet att testa om moderkakan klarar av en förlossning är att göra ett så kallat stresstest. Då ger man dig försiktigt och under noggrann övervakning ett dropp med det värkframkallande hormonet oxytocin och ser om fosterljuden påverkas (CTG-remsa). Om fosterljuden påverkas måste du bli förlöst med kejsarsnitt.
Upp
Vad krävs för att en igångsättning ska lyckas?
En uppfattning om livmodermuskelns möjlighet att ge effektiva värkar kan man få av hur mycket förvärkar du har. Förvärkarna kan bedömas med CTG-registrering.
Inför en eventuell igångsättning gör man alltid en bedömning som innebär
- en ultraljudundersökning för att kontrollera hur fostret ligger och få en uppfattning om fostrets vikt. Vid denna undersökning brukar man också bedöma fostervattenmängden. Är den för liten, kan det vara tecken på att moderkakan inte fungerar som den ska
- en gynekologisk undersökning för att känna om livmodertappen är så mogen att en igångsättning har förutsättningar att lyckas. Det man då bedömer är livmodertappens riktning, dess läge i lilla bäckenet och hur fast och öppen den är.
Upp
Hur går igångsättningen till?
För att en förlossning ska komma igång fordras tre saker:
- att man kan få livmodermuskeln att dra sig samman
- att livmodertappen kan öppnas
- i viss mån att man kan ta hål på hinnorna.
De metoder som används för att sätta igång förlossningen inriktar sig på alla dessa tre faktorer, det vill säga man kan ge värkframkallande dropp med oxytocin och/eller mjuka upp livmodertappen med en substans som kallas prostaglandin.
Tillförsel av det värkstimulerande hormonet oxytocin är en vanlig och säker metod för att sätta igång en förlossning. Du får då ett dropp med oxytocinlösning där dropphastigheten hela tiden kan anpassas utifrån hur bra värkar du får och hur förlossningen går framåt.
Att ta hål på fosterhinnorna är oftast en mycket enkel åtgärd som inte känns, varken för mamman eller för fostret. På förlossningsavdelningen kallar man det hinnsprängning som låter betydligt mer dramatiskt än vad det är.
Det kan man använda som en kompletterande åtgärd, om det behövs.
Livmodertappens mognadsgrad kan påskyndas med läkemedel. Har den bedömts vara omogen kan man lägga gel eller slidstavar med prostaglandin i slidans övre del, vid eller i livmodertappen.
Upp
Omogen livmodertapp
Om livmodertappen är omogen brukar man börja med att ge dig en slidstav eller gel som innehåller prostaglandin innan man sätter oxytocindropp. Det är inte säkert att prostaglandin leder till förlossning samma dag, men livmodertappen brukar mogna och mjukna så att ett nytt försök under påföljande dag kan ge bättre resultat på livmodertappen. Då kan man ofta följa upp med ett oxytocindropp, och oftast behöver man inte ta hål på hinnorna.
Upp
Mogen livmodertapp
Om livmodermuskeln bedöms som värkberedd och livmodertappen är mogen för förlossning börjar man oftast direkt med att ge dig ett dropp med oxytocin. Man kan komplettera droppet senare med att ta hål på hinnorna. Då avgår fostervattnet och samtidigt frisätts substanser från livmoderns slemhinna, framför allt prostaglandiner, som stimulerar till värkar och till att mjuka upp livmodertappen. En naturlig frisättning av prostaglandin får du också om barnmorskan masserar livmodertappen.
|
Ett urgammalt knep
Om du börjar gå över tiden för beräknad förlossning kan du och din man mycket väl ha samlag för att skynda på förlossningsvärkarna. Förr kallade man det för färdknäpp. Spermievätskan innehåller nämligen rikligt med prostaglandiner. På grund av den ökade infektionsrisken ska du dock inte ha samlag om du misstänker att vattnet har gått!
|