En anorektisk ätstörning innebär att man hela tiden äter för litet. Anorexi betyder egentligen "utan aptit" men med anorexia nervosa menar man inte aptitlöshet utan avsiktlig matvägran, d.v.s. självsvält. Dessa personer känner länge hunger men bekämpar hungern aktivt genom att vägra äta tillräckligt. Man kan ha en anorektisk ätstörning som kan leda till en fullt utvecklad anorexia nervosa. Anorektisk ätstörning kan även drabba unga flickor före puberteten.

Tyvärr använder man i vardagligt språkbruk ofta anorexia nervosa som ett samlingsbegrepp för alla typer av ätstörningar. Det är fel och kan belasta de drabbade personerna i onödan.

På motsvarande sätt kan man ha en bulimisk ätstörning som kan leda till en fullt utvecklad bulimia nervosa. Bulimi betyder att ha "aptit som en oxe", man äter alltså mycket. På svenska brukar man tala om hetsätning, därför att man äter på ett hetsigt och glupskt sätt. Bulimiskt beteende börjar vanligen litet senare än anorektiskt beteende, först mot slutet av tonåren.

Blandformer finns, exempelvis anorexia nervosa med bulimiskt inslag och bulimia nervosa med anorektiska perioder. Den kanske vanligaste situationen är att man finner ett anorektiskt eller ett bulimiskt beteende utan att de fullständiga diagnoserna anorexia nervosa eller bulimia nervosa kan fastställas. Bakom båda ätstörningsformerna ligger rädsla och/eller ångest för övervikt. Man har utvecklat en viktfobi. En person med ätstörning vill gå ned i vikt, d.v.s. banta, även om kroppsvikten är normal. I övrigt skiljer sig anorexia nervosa och bulimia nervosa åt vad gäller vissa kroppsliga och mentala symtom samt att de följs av olika komplikationer.