| Skribent |
Kommentar |
|
Karitzia
|
 |
Hjääälp!! Orolig!! |
2010-07-26 15:52:49 |
Jag är hemskt orolig och kan verkligen inte släppa detta trots att jag har pratat med barnmorskor, vänner och familj. Det är nämligen så att jag fick reda på att jag var gravid i vecka 10. Ja har ätit ett p-piller som heter cerazette under flera år, och detta har gjort så att jag inte fått någon eller oregelbunden mens. Jag gjorde mitt första ultraljud i vecka 12 och fick då först reda på hur långt det hade gått. Jag är nu i vecka 14. Det kom först och främst som en chock att jag överhuvudtaget var gravid men det var ändå ganska självklart för både mig och min man att vi ville behålla det. Min oro grundar sig alltså i att jag fram till vecka 10 har levt helt som vanligt plus att jag därtill haft semester och druckit en hel del alkohol. Jag har varit ute och festat ca 1 ggr i veckan innan jag fick reda på det. Någon helg har det till och med varit både fredag och lördag. Jag har druckit ca 5 öl och även någon shot i vissa fall samt feströkt, men jag har inte rökt däremellan. Jag har levt nyttigt och hälsosamt med motion, bra kost, lite stress och mycket sömn mellan dessa tillfällen. Jag träffade mig barnmorska idag, hon tyckte inte att jag skulle göra abort och sa även att fostret hade stor chans att "reparera" sig om jag levde sunt resten av graviditeten, vilket jag självklart gör!! Hur ska jag göra? Ska jag göra abort nu iallafall, eller ska vågar jag lita på att det inte hänt något? Är det någon som är eller har varit i en liknande situation? Eller har likande erfarenheter ni vill berätta om? Eller bara tips att ge mig? Jag är så otroligt orolig och kan verkligen inte släppa detta trots att min man och min familj försöker lugna mig. Jag vill verkligen inte att jag ska ha skadat mitt barn för all framtid!! Snälla, snälla hjälp mig!! Ena dagen känner jag mig stark och vågar satsa och andra dagen känner jag att den enda utvägen är att ta bort det! / Katarina
|
bezira
|
 |
SV: Hjääälp!! Orolig!! |
2010-07-27 18:18:56 |
Hej! Att du är orolig för att fostret skulle tagit skada av festlivet är inte alls konstigt tycker jag. Däremot tror jag inte att du egentligen behöver oroa dig. Jag har många kollegor och vänner som "rumlat runt" ordentligt strax innan de vetat om att de är gravida och ingen av dem har barn som farit illa av det. Min svägerska fick veta i fjärde månaden att hon var gravid och hon var då rökare och hade festat vid flera tillfällen under den tiden. Deras barn är en välskapt nu 4 årig kille som inte tagit skada alls.
Beslutet att behålla barnet kan ju bara du ta men det barn du bär på är sannorlikt en fin krabat som inte tagit skada av hur du levt. Däremot, som du skriver, skall du ju leva sunt nu när du vet om att du är gravid. Lita på din barnmorskas råd, de träffar sannorlikt många som varit i din situation. Din oro är nog mer tecken på att du bryr dig än att du är oaktsam.
Mitt val skulle vara: behåll den lille/lilla krabaten i din mage.
Hoppas du snart kan känna dig lugnare i ditt beslut och att du får bra stöd av dina närstående. //Kristina |
Je78
|
 |
SV: Hjääälp!! Orolig!! |
2010-07-28 00:05:16 |
Hej!!!
Jag förstår att du är orolig och känner igen oron mycket väl. Tankarna snurrar åt alla håll. Va ska jag göra, vad är rätt å fel. Va kan jag ha gjort annorlunda. Har fosteret tagit skada av mitt festande. Tyvärr så finns det inga riktiga svar på dem frågorna, kanske tur det.
Själv fick jag min chock när jag var i v 20. Gjorde ett grav test som var positivt, trodde inte på det för fem öre. Så jag ringer gyn och får en tid för ul. Där får jag beskedet att jag är i v 20, hade jag inte suttit ner så hade jag trillat omkull. Och under dem 20 veckorna så har jag festat en del + rökt ett par cigg. Vart en vecka i Sälen och åkt snowboard. Och då blev det en hel del sprit också. Sen har jag ett väldigt tungt jobb med många lyft och en del stress. Så klart kom oron och allt va det innebär. Så när jag var på inskrivningen så fråga bm mig om allt sånt och jag var ärlig. Det hon sa till mig då är att det inte är farligt, bara jag inte förtsätter. Och det har jag så klart inte.
Så mit råd är att lyssna på vad bm, dem vet vad dem pratar om och sen vad du själv känner. Men i slut ändan är beslutet dit. Nu är jag själv snart i v26 och mår så bra man kan göra med trötthet och ryggont och vad jag vet mår den lilla/lille krabaten bra. Och jag ångrar mig inte. Kom till slut fram till att det jag har gjort innan har hänt, inget jag kan göra nåt åt. Och jag visste inget då.
Så mitt råd till dig, behåll den lille/lilla krabaten i din mage. Hoppas det känns lite bättere nu.
Lycka till!!
Kram Jen
|
Karitzia
|
 |
SV: Hjääälp!! Orolig!! |
2010-07-28 12:12:20 |
Hej!
Tack så hemskt, hemskt mycket för era råd. Det känns helt klart mycket bättre när man får stöd av andra som varit och är i liknande situationer som man själv. Jag ska försöka att inte oro mig mer, för stress kan ju också orsaka mycket problem. Det handlar nog mycket om att bestämma sig för att behålla det och att bestämma sig för att INTE oroa sig. Även om det inte är lätt jämt! Vet någon av er hur mycket man kan se på det andra ultraljudet efter vecka 18? Om fostret kan tagit någon fysisk skada? Kram och tack för svar! |
bezira
|
 |
SV: Hjääälp!! Orolig!! |
2010-07-28 17:42:48 |
Ultraljudet i vecka 18 är ju fosterdiagnostiskt vilket betyder att en läkare eller en barnmorska "går igenom" hela fostret och tittar på alla organ samt mäter kroppen så att allt skall vara normalt. De tittade tex om fostret har gomspalt, så visst är det nogrannt. De tittar hur hjärnan ser ut att den har rätt utformning och att hjärtat ser ut som det skall.
Vi blev förvånade över hur tydligt man kunde se allt. Samtidigt skall man ju vara medveten om att eftersom det handlar om fosterdiagnostik, inte bara ett kul ultraljud, så kan de faktiskt hitta något som man kan bli tvungen att ta ställning till. Då menar jag en "defekt" som är så pass allvarlig att graviditeten inte bör fortgå. Du får ju fortfarande göra abort efter vecka 18 om det finns särskilda skäl.
Avvakta ditt beslut till ultraljudet med tanke på att det är många som säkert kalasat värre än du där det gått bra... Det är ju viktigt att du vill ha detta barnet också, har du ställt dig den frågan? Åter igen din BM tycker ju också att du kan fortgå graviditeten.
|
Karitzia
|
 |
SV: Hjääälp!! Orolig!! |
2010-07-28 18:50:48 |
Ja, jag vill verkligen ha kvar barnet. Men det känns ju ändå skönt att de gör en så noggran undersökning och att man ändå har chans att ta bort fostret om den skulle visa några större skador. Jag gör så att jag inte försöker tänka på de fram till dess och tar ställning då. Nu känner jag bara att jag vill försöka njuta av graviditeten och agera som att jag ska behålla det eftersom jag inte kunnat glädjas hittills tyvärr. Jag känner mig iallafall lugnare än på länge..tack för hjälp!
|
bezira
|
 |
SV: Hjääälp!! Orolig!! |
2010-07-30 11:54:37 |
|
Härligt att höra! Lycka till nu i din väntan på att få ett litet mirakel, själv väntar jag två och hoppas att det inte skall dröja allt för länge nu, är i v 34... Må så gott! |
Jasmine_
|
 |
SV: Hjääälp!! Orolig!! |
2010-08-31 03:41:12 |
Hej! jag festade också rätt mycket innan jag fick veta att jag var gravid.. är i vecka 32 nu snart och allt ser finfint ut hjärtslagen, växten, etc.. jaa du behöver inte va orolig! tänk inte ens tanken på en abort om det är "festandet" du är orolig över 
Haao det bäst! |